Jag orkar inte mer
Here we go again.. Känns bara som att skadorna blir fler och värre för varje gång. Och det som är så jävligt är att han precis har hittat tillbaka till sitt gamla vanliga positiva jag. Jag orkar inte se min häst ha så pass ont att han markerar det med sitt beteende.
Jag har aldrig sett Faxen med bakutstrukna öron mot en människa, aldrig. Han är verkligen den allra snällaste tänkbara häst man kan hitta, men när han visar sig på ett sådant sätt så har han verkligen ont.
Det värsta är att vi inte har en aning om vad det kan vara eller bero på. Förra gången var det en misstänkt påbörjad kotledsinflammation där han vid böjprovet markerade ytterst lite på höger fram. Denna gång haltade han ganska kraftigt på båda fram. Jag vill uppmana om att jag och min syster är VÄLDIGT mån om vår häst. Vi har tagit det otroligt försiktigt vid förra igångsättningen. Vi höll på i ca 2 månader innan vi var igång helt. Vi varierar underlag och träning från dag till dag vilket vi båda anser vara viktigt och skonsamt mot hästens kropp.
Vad som gör mig räddast i detta fall är att allting kommer så plötsligt. Från att han har varit i sin livs toppform till att bli såhär på så kort tid, det gör mig orolig. Och jag vet att man inte ska måla fan på väggen, men det är klart att tankarna börjar snurra lite. Det sista jag vill är att ha en häst med något skit som inte går att fixa. Därför hoppas jag med hela mitt hjärta att det bara är något tillfälligt och inte något kroniskt.
Vi kommer åka ner med Faxen till Boden för att ta en titt på detta. Det enda man kan göra tills man får ett besked är att hålla både tummar och tår för att han ska bli bra igen.
Jag hade inte kunnat få så mycket sämre start på sommarlovet. Allt bara skiter sig hela tiden och jag är så in i helvetes less på det. Ni får ursäkta mina ordval, men i vissa tillfällen är det okej att visa hur man egentligen känner, för jag vet helt ärligt talat inte hur jag annars ska uttrycka mig. Jag är besviken, arg, frustrerad. Alla känslor kommer på en och samma gång och jag vet inte vart jag ska ta vägen med dem. Livet är som en tickande bomb just nu. Överöst med skit. Fan.
