equisport.blogg.se

För ca 2,5 veckor sedan kallade vi till en veterinär som skulle få checka igenom Faxen. Vi kände redan några veckor innan att han var tröttare än vanligt vid ridningen, därför drog vi ner lite på antal hårda träningar och lät han ridas ut på lite mindre "allvar". Sedan kom det till en helg där jag skulle hoppträna för Anna-Clara Pettersson, som hon då heter.. Jag märkte nästan direkt att min lille herre inte var som han brukar vara. Han stannade, gång på gång. Alla dessa gånger han stannade blev han mer frustrerad över att jag sa åt honom med skänkeln. Han stegrade och hade sig. Han var inte min Faxen. 

 

Måndagen därpå kom en veterinär och gjorde böjprov, där han markerade på höger fram. Inte mycket, väldigt lite faktiskt, men tillräckligt mycket för att det kunde vara någonting. En misstänkt påbörjad kotledsinflammation var det han mest troligen kunde ha drabbats av. 

Kortisonspruta på det - boxvila 2 dagar. Efter boxvilan fick han som mest stå ute i boxhage och ledas 10 min i ridhus. Nu har det gått 1,5 vecka sedan detta hände, 1,5 vecka kvar innan han ska kollas igen.

 

Jag har sådan sjuk ridabstinens, jag är ledsen över att min fina kille är skadad, och jag är arg över att detta hände just nu. Nu när säsongen för alla tävlingar och träningar har börjat, så händer detta. Hur typiskt? Det kan man fråga sig.

 

För övrigt är ju inte Faxen världens lyckligaste över att få stå på samma lilla yta 24 h om dagen, varav där han får gå 10 minuter i ridhuset. Han blir bokstavligt talat knäpp psykiskt. Självklart har vi tagit bort ALL havre, kraft etc. Så just nu går han endast på hö, vilket fungerar bra.. Men det hindrar inte hans hjärna från att se demoner bakom varje hörn.

 

Jag hoppas med hela mitt hjärta att han blir friskförklarad nästa veterinärbesök. Annars vet jag inte vad jag tar till mig.